Svar till: Bajen, bara Bajen

#2903
Bäs
  • 1137

Nu blir det en sån där artikelspridning igen… lång är den om man ser det som ett foruminlägg.

Daniel Kristoffersson (Den eminente artikelförfattaren tillika en av få som åtminstone jag litear 100% på) Hoppas du ursäktar att jag gör den lite mer publik, men dock begränsat publik då jag inte sprider den mer än till utvalda.

”Han tyckte jag var dum i huvudet som gjorde det”

Från spel i division fem, skidåkning i Frankrike och surfning i Portugal till Hammarbys poängkung.
Gustav Ludwigsons fotbollsresa är smått unik.
Nu kan den 27-årige anfallaren vinna den allsvenska poängligan.
– Det är rätt galet faktiskt, säger han.
Ludwigson berättar nu också om varför han nobbade Djurgården, kärleken från Hammarbys supportrar, att 2021 blir Bajens revansch och samtalet som förändrade allt.

För knappt sex år sedan står den då 21-årige Gustav Ludwigson inför ett vägval i livet. Han har harvat på i division fyra och fem med Mölnlycke och vet inte om han ska satsa fullt ut på fotbollen.

– Efter gymnasiet såg jag många kompisar åka ut och resa. De skulle upptäcka världen och drog till Asien och allt vad det var. Jag hade fotbollen och spelade i Mölnlycke men hade ändå drömmar om resa och att åka skidor.

– Jag kände att jag inte bara kunde låta fotbollen styra. Jag pallade fan inte längre, kände jag och drog i väg för att säsongsjobba i Serre Chevalier i Frankrike. Bara åka skidor och leva lite på sparade pengar, säger han.

”Drog med en veckas varsel”

När han kom tillbaka till Mölnlycke var det inte direkt glada miner från klubben. Inte blev det bättre av att Ludwigson återigen drog på en resa. Den här gången till Portugal för att jobba i en Surf Lodge och få chansen att surfa på fritiden.

– Jag drog med en veckas varsel, jag sa till laget att jag drog och sedan var fotbollssäsongen över när jag kom hem. Och när jag kom hem då ville jag söka mig vidare från Mölnlycke och satsa rejält på fotbollen. Ge det en chans.

Foto: PRIVAT

– Jag hade varit nervös för att ta det steget innan. Det är ju stor skillnad på att spela i division fyra än någon klubb som elitsatsade. Jag var nervös över om jag ens skulle få en klubb. Skulle jag ringa och fråga om jag fick komma och träna med någon klubb eller hur funkar det? Det skulle säkert tycka att jag var en idiot om jag ringde och frågade om jag fick komma och träna och så. Så min gamla tränare lyckades dra i lite kontakter och jag fick komma till Sävedalen i division tre och spela. Vi gick upp i division två första året och då känds det riktigt bra.

Ludwigson hade äntligen kommit upp på en hyfsad nivå. Men division två i all ära, det var inte där han ville vara.

– Jag kände ändå att jag var på en rätt bra nivå då. I den vevan sade jag också upp mig från mitt jobb på Stadium. Min chef ifrågasatte det och frågade om jag verkligen skulle säga upp mig från Stadium för att spela i division två. Det är ju inte direkt glamouröst att spela i den serien.

– Det är upp 06.30, långa resor och sedan tjänar du knappt några pengar alls. Han tyckte jag var dum i huvudet. Men jag sa att jag ändå hade den här drömmen att spela fotboll. Han brukar skriva till mig ibland i dag och jag brukar säga till honom att det var en jäkla tur att jag slutade, säger Ludwigson, med ett leende på läpparna.

Och knappt sex år efter att han började sin elitsatsning på fotbollen är situationen en helt annat. Hammarbys säsong får visserligen ses om ett misslyckande, men Gustav Ludwigson är ett av allsvenskans verkliga fynd 2020. Och hans utveckling är smått sensationell.

”Inget man kunnat drömma om”

Efter att Gais nobbade honom på provspel för tre år sedan skrev han på för Örgryte. Där vann han poängligan i superettan sin andra säsong och Hammarby betalade Örgryte omkring 800 000 kronor inför den här säsongen. Få trodde han skulle bli en startspelare. Men med två omgångar kvar har Ludwigson öst in åtta mål och elva framspelningar. Och han är bara ett mål eller assist ifrån Astrit Selmani i allsvenskans poängliga.

– Det har ju varit något som man inte ens kunnat drömma om. Man sätter ju utvecklingsmål inför säsongen att man ska utvecklas. Speciellt när jag kom från superettan till en klubb som Hammarby, då visste jag att jag inte kunde gå runt och tjura om jag inte tog en ordinarie plats i startelvan.

– För min del var målet att ta det steg för steg, fokusera på de delar i spelet jag kunde utveckla och sedan försöka ta mig närmare och närmare en startelva.

Foto: PRIVAT
Foto: PRIVAT
Foto: PRIVAT

Det gick ju rätt bra får man säga?

– Ja, det tog några matcher och jag lyckades få i en boll och in en fot i startelvan. Sedan var jag som en grävling. Jag bet mig fast och släppte inte taget förrän det krasade.

Vad kände du själv att du utvecklade mest den här säsongen?

– Det jag tänkte på när jag kom till Hammarby var hur individuellt skickliga alla spelare var. Man brukade prata om att man får mycket mindre tid med bollen och i vissa situationer får man mer tid med bollen. Och då måste du vara medveten om vad du ska göra med bollen när du väl får den. För på den här nivån går det inte att inte bidra när du väl får bollen.

– Du måste se chansen att när du får bollen som offensiv spelare måste det hända något. Det går inte liksom att springa runt och gömma sig eller slarva bort bollen. Det är skillnaden jämfört med superettan. Du har så pass skickliga lagkamrater som spelar loss dig i ytor där du har tid, då måste du förvalta den chansen på ett bra sätt.

– Jag har försökt sätta mig i bra lägen där jag kan göra poäng, vara klinisk i de lägen och det är där jag är stolt över mig själv, att jag lyckades med det. Sedan att jag lyckades lösa rätt svåra situationer. Jag har fått den tryggheten att jag har kunnat lösa det mer och mer.

”Kanske var den käftsmäll vi behövde”

Vad känner du kring att du kan vinna poängligan i allsvenskan?

– Det är rätt galet. Framför allt när jag tänker på mina utvecklingssteg under karriären. Jag kom först till Örgryte från Sävedalen division två. Då hade jag först provspelat för Gais och sedan för ÖIS. Jag fick nobben av Gais och sedan blev det Örgryte med ett kontrakt som man inte direkt hade tagit i dag.  Det var ett prestationsbaserat kontrakt där jag skulle få upp lönen om jag spelade minst tio matcher.

Får du mycket reaktioner när du går här på Söder?

– Ja, så blir det ju. Supportrarna får ju inte vara på plats nu och då blir det väl att många vill ge kärlek ändå och det märker man av. Hammarby är ju också en väldigt speciell klubb och man märker hur hängivna supportrarna är.

– Men sedan är det blandade känslor, det är det ju för mig med. Det är kul att det gått så bra personligen, men samtidigt tungt att vi inte lyckats infria förväntningarna.

Du hade anbud från Djurgården också när du valde Hammarby?

– Ja, det fanns lite olika och det var intresse från flera håll. För mig som är från Göteborg och aldrig följt allsvenskan på det sättet, eftersom det aldrig funnits med i tanken att jag ska spela där, så har det varit svårt att förstå hur stort intresset är kring Stockholmsklubbarna. Jag hade ingen relation till det, förutom att jag hade en kompis som var super-Hammarbyare fast han inte var från Stockholm.

– Jag började fundera lite på det och då börjar man fatta vilken klubb Hammarby är. När de inte bara har supportrar som är från Södermalm och Stockholm, då är det något annat som lockar. Så det gick snabbt att fatta att Hammarby är en klubb jag vill spela i, hur supporterkulturen är och så vidare. När det blev aktuellt med Hammarby kändes det helt rätt.

Vad tänker du om framtiden och nästa säsong?

– Det är många i laget som vet vad vi kan. Den här säsongen var kanske den käftsmäll vi behövde för att förstå vad som är viktigt i fotbollen för att vi ska vinna fotbollsmatcher. Det här blev ett uppvaknande för oss. Vi har börjat kolla på varandra och vi vet vilka bitar vi behöver sätta för att verkligen kunna vara med och slåss om SM-guldet.

– Det är många redan nu som är taggade inför nästa säsong, då ska vi ha revansch. Men just nu är mitt fokus på att avsluta den här säsongen snyggt.